Det är trendigt med frukost. Och det är väl inte så konstigt egentligen. Svenskar är generellt ett frukostätande folk och gillar att bo på hotell – just för frukostens skull.

Vi träffar ganska ofta vänner för att äta frukost ute, både här och när vi är i Sverige. Det är ett så himla bra sätt att hinna umgås när många har fullspäckade scheman.

Det bara skriker urban medelklass om det hela, förstås. Trettio-nånting-par med bostadsrätt och acnejeans och alla appleprodukter som finns, som tror sig leva så hektiska liv att de inte har tid att träffa sina vänner på mer… normala tider, över bryggkaffe och delicatoboll som vanligt folk.

Jo.

Och det blir värre.

För nu har vi hittat ett nytt favoritställe. En frukostrestaurang som serverar en amuse bouche före maten, med laxcarpaccio och bacon-och-ägg-pizza och de mest fantastiska ricottapannkakorna med citron på menyn. Ingen omelett, ingen eggs benedict, och ingen breakfast burrito. Då vet man. De vill vara lite Annorlunda. Lite Förmer.

Och det var de ju också.

Dessutom tog en av servitriserna hand om Harry medan vi åt, hon vyssjade och bar och vips hade han somnat i hennes armar. Ni kommer att komma tillbaka, konstaterade en annan medan hon hällde upp kaffe.

Det har hon nog rätt i.