…om saker (och allt är Amazons fel)

Det är lite mycket med flytten nu. Men för varje sak som vi stryker på listan så känns det lite bättre. Snart är det bara hejdåkalas och vinprovningar kvar!

Nu på morgonen vinkade vi hej då till bilen och våra saker som hämtades för att köras till LA, där de ska lastas på en båt och skeppas till Göteborg.

Vi har packat i flera dagar och bilen blev knökfull med kartonger. Det är svårt att tro att vi för bara två år sedan flyttade hit bara med resväskorna vi kunde ta på planet. Vad hände egentligen? Hur kunde vi samla på oss så galet mycket saker?

Jag skyller på Amazon, jag.

…om att klicka hem(ma)

Jag älskar Amazon Prime. Man kan köpa vad som helst med tre knappklick och få det hemkört gratis inom två dagar. Man skulle kunna leva ett helt liv utan att träffa en människa, för UPS-budet lämnar bara vid dörren utan att ens ringa på. Och det kanske låter trist, men vissa dagar är det precis det man vill.

Slippa sätta på sig skor, slippa svära över bilen som klämmer sig in i filen precis framför en, slippa dra omkring en tvååring bland hyllorna på mataffären, slippa pussla med kassar och vagnar och bilbarnstolar, slippa vända hem utan handdukarna man tänkte köpa eftersom de var slut i grått, slippa le och säga ‘sju veckor’ till alla som frågar hur gammal bebisen är, slippa missa avfarten och tappa bort sig i ett försök att hitta hem igen.

Då kan det vara skönt att bara klicka.

Och datorn vet alltid vad jag behöver. Igår fick jag ett mejl om att det var dags att beställa Halloweenkostymer. Klick. För några dagar sen kom en uppmaning att köpa ett babygym. Klick.

Klick, klick, klick.

Visst kan man moralisera över enkelhetens och tillgänglighetens lockelser, och ifrågasätta det vettiga i att kunna ge efter för kommersiella begär inom loppet av några sekunder, oavsett var man befinner sig i världen och vad klockan är. Och visst kan man förfasas över hur företag följer vår aktivitet på nätet så att de kan sälja på oss saker vi oftast inte behöver och ibland inte ens vill ha. Och så kan man förstås ifrågasätta sundheten i att möjliggöra ännu mer tid i soffan, snarare än ute och i rörelse, bland folk.

Det kan man. Det bör man kanske till och med. Och det gör jag.

Men jag handlar ändå.