…om ett sjukt system

Så länge man har jobb och en bra försäkring så är det lätt att glömma hur segregerat sjukvårdssystemet är i det här landet. Hur kostnadsdrivande det är, hur orättvist, och hur ojämlikt. Varje gång vi får en specifikation på vad sjukhuset debiterat vårt försäkringsbolag för läkarbesök som vi gjort så blir vi först förskräckta och sedan väldigt nöjda över att vi har en så bra försäkring.

Varje gång så påminns vi om hur sjukt det här systemet är.

Som när Harry föddes till exempel. Typ gratis. Eller sisådär 80 000. Beroende på hur man ser det, och från vems perspektiv.

Och igår fick vi papperna för när vi åkte in med Harry på akuten när A ramlat med honom så att han blivit rödlila över halva huvudet. En enkel undersökning, in och ut på någon timme. Några tusen kostade det försäkringsbolaget. Vi betalade drygt två hundra. Ändå var det inte det som var det mest uppseendeväckande. För de skickade också ett brev där de frågade om någon annan möjligtvis hade varit inblandad i olyckan. Någon utanför familjen. Någon att skylla på.

Någon som de skulle kunna stämma på kostnaderna för akutbesöket.

Och vi påmindes igen.

…om veckan

Det har varit en bra vecka. Fullt upp, men bra. Jag har bland annat:

1. Ätit kräftor. När man hittar kräftor på sin amerikanska mataffär så måste man förstås passa på. Grasshoppers! utropade det äldsta barnet och vägrade smaka.

2. Sett min kollega Roland Paulsen föreläsa om arbetskritik och hållbarhet på Arbetskritiskt forum (strömmas här). Det är häftigt att man kan bo på andra sidan jorden och ändå ta del av sådana spännande grejer där hemma.

3. Varit på akuten med Harry. A ramlade med honom i selen. Han verkade okej, men var rödlila på halva huvudet så det kändes inte som läge att chansa. Första besöket på akuten med något barn (om man inte räknar med när de låg i magen). Gick bra!

4. Sett The Hobbit, fördelat över två kvällar. Tiden när man kunde se en tretimmarsfilm i ett svep är med all tydlighet förbi. Den var sådär, för övrigt.

5. Läst om Steubenville, igen och igen och igen. Jag blir så ledsen. För den våldtagna flickan, och för hela samhället. Laurie Pennys text om parallellerna mellan Steubenville och Abu Ghraib är tänkvärd – vad säger filmerna, bilderna och kommentarerna om vår samtid? När så många ser, dokumenterar, sprider, men inte ingriper, då är det något som är fel på så många plan att man blir alldeles snurrig. Läs gärna också Ida Ali-Lindqvists text om våldtäktskulturen. Och, sist men inte minst, skriv på protestlistan mot CNN:s rapportering från rättegången, där de valde att fokusera på hur gärningsmännen fått sina liv förstörda, hur fotbollskarriärerna slagits i spillror, hur domen kommer att förfölja dem för resten av livet.

6. Fått hembakade chocolate chip biscotti av min kompis Suzie när hon var här på bebisplaydate…

7. …och sedan paketerat om dem (så får man väl göra?) för att ta med till firandet av Brian som äntligen fått sin PhD. Fabian kallar honom numera för ‘Doctor Brian’.

8. Läst Linda Thompsons artikel om moderskapsnormerna i Sverige och hmmm:at igenkännande. Hon sätter fingret på hur mammors långa föräldraledighet blivit en så stark norm att den kopplas ihop med kärlek till sitt barn, så att den som börjar jobba tidigt riskerar att ses som någon som inte älskar sitt barn lika mycket som andra. Det är en intressant diskussion, särskilt i ljuset av debatten kring hur heterosexuella par fördelar föräldraledigheten mellan sig.